måndag 9 december 2013

Digitalisering har gått fort.....tycker till och med jag!

Det var inte så länge sen jag köpte min ipad...det var ett och ett halvt år sedan. Ändå känns det som om det var evigheter sedan eftersom det hänt så oerhört mycket sen dess. Jag var bland de första att använda ipad och i samma veva började vår kommun visa oss att man kunde använda appar i lärandet...... DET känns som evigheter sen... Appar i all ära men ipad är framför allt ett fantastiskt redskap!

För ett drygt halvår sedan hade jag sällan varit ute på en blogg, aldrig gjort ett inlägg, visste knappt vad wikies eller liknande var eller hur man kunde använda blogg i lärandet men jag blev nyfiken. Nyfiken på att hitta ut på de ungas arena på riktigt. Inte för jag på något sett tidigare varit efter vad gäller den digital utvecklingen...jag har alltid älskat den biten och datorer har alltid varit en möjlighet till redskap för ökad måluppfyllelse för mig men att få använda allt detta på ett annat sätt lockade mig. 

Jag började blogga med denna bloggen och såg att det var kul. Bestämde mig då för att göra mer av detta med eleverna. Under sommaren undersökte jag arenan något och mitt utökade kollegiet på fb var outstanding! När höstterminen började skapade jag en blogg via webstjärnan för klassen, en engelskablogg för år 4-6 där jag tänkte lägga upp mina läxor som Youtube-klipp samt var sin blogg i blogger under en klassinloggning till mina fyror.
 

Nu börjar vi komma igång på riktigt och nästa läsår är mina fyror redo att ta sig an alldeles egna bloggar. Både treorna och fyrorna har ökat sin kompetens på alla plan utifrån måluppfyllelse och kunskapskrav i många ämnen och glädjen och engagemanget har ökat! Att se dessa elevers ögon tindra när de ska få blogga om Alfred Nobel eller om en juldikt, jag undrar om deras ögon tindrade likadant om vi skulle skriva i vår skrivblock men med samma uppgifter -vad tror ni?

Synliggörande av lärandet är oerhört viktigt och att eleverna får känna att det finns en riktig publik till det de gör i skolan gör det helt plötsligt till samma värld....skolan och verkligheten blir liksom samma sak! 

fredag 29 november 2013

Värdegrundsarbete i praktiken!

I vårt område har vi en trygghetsgrupp på varje skola. I denna ingår kurator, rektor, skolsköterska samt två representanter från skola och fritids. Denna trygghetsgrupp har ett ansvar att sprida värdegrundsarbetet ut i verksamheten och få det att genomsyra verksamheten. För oss i trygghetsgruppen var det tydligt att vi behövde hitta ett gemensamt förhållningssätt och ett gemensamt språk i vårt värdegrundsarbete för att vi skulle nå fram till våra elever till hundra procent. I områdets trygghetsråd (trygghetsgrupperna från respektive småskola i Rödeby rektorsområde) diskuterade vi ofta olika värdegrundsfrågor och spred sedan detta vidare till respektive skola men vi kände att detta inte räckte, att vi ville arbeta med Den Årliga Planen för trygghet och trivsel som en röd tråd och att ett systematiskt utvecklingsarbete behövdes där värdegrunden skulle genomsyra hela vår verksamhet på riktigt. Vi var överrens om att vi behövde få hela personalen delaktiga i arbetet med Den Årliga Planen för trygghet och trivsel och då i hela processen.

Vi fick då nys om att Skolverket gav en kurs i 7.5 högskolepoäng i Värdegrund där hela skolan skulle vara involverad och vi blev nyfikna. Det krävdes att några tog på sig att ta poängen, åka upp till Kalmar och då göra olika uppgifter både individuellt och i grupp utifrån litteratur och föreläsningar, men det var mycket tydligt att hela skolan skulle anmälas till kursen och att handledarna från högskolan skulle komma ut och arbeta med arbetslaget på skolan vid ett tillfälle. Här såg vi chansen att arbeta med Värdegrunden på ett nytt plan och dessutom börja titta på det med två ben att stå på – vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Vi anmälde vår skola och tre ur personalen (främst ur trygghetsgruppen) samt rektorn valde att ta poäng.

Samtidigt som kursen körde igång bestämde vi oss för att implementera tankarna från kursen efter hand i vår egen verksamhet. Kontinuerligt förmedlade vi vad vi hade varit med om på kursen. Vi ägnade en APT i slutet av vårterminen till att sammanfatta lite utifrån de föreläsningar vi varit på. Vi knöt det till vad skolverket säger och vad nya undersökningar nationellt visar på. Vi visade även vad de olika utvärderingar och kartläggningar på den egna skolan hade visat och vad vi såg som behövde lyftas med då Den Årliga Planen för trygghet och trivsel ska utvärderas och revideras. Även eleverna hade fått vara delaktiga i vilka värdegrundsord de ville vi skulle fokusera på under kommande läsår och detta togs upp. Därefter hade vi förberett olika frågeställningar utifrån vår nuvarande Årliga Planen för trygghet och trivsel som all personal fick fundera över i smågrupper. Dessa diskussioner skulle sedan mynna ut i vår nya Årliga plan för trygghet och trivsel – en gemensam Årlig Plan för trygghet och trivsel som alla varit med och gjort och alla kan känna igen sig i. Grupperna fokuserade på att utvärdera gamla mål, kolla av hur vi hade arbetat för att nå målen, vad vi såg behövdes som nya mål i verksamheten utifrån kartläggningar och diskussioner samt hur vi såg att vi kunde arbeta för att nå dessa nya mål. Dessa diskussioner fick vi ägna två APTer åt och det var det väl värt. Diskussionerna var det viktigaste, vi hade fått igång ett intresse för att arbeta med den Årliga Planen för trygghet och trivsel istället för att vi i trygghetsgruppen skulle visa hur man kunde arbeta hade hela skolan bestämt hur vi skulle arbeta – delaktighet och gemenskap började spira på riktigt.

Då vi skulle skriva ner de mål som kommit fram i diskussionerna och även få med vad vi arbetar med för att nå målen i årlig plan var vi noga med att det skulle bli så tydligt som möjligt. Vi ville att barn, föräldrar och all personal tydligt skulle veta vilka mål som vi har, vem som ansvarar för att dessa mål arbetas med, vad vi gör för att nå målet samt när uppföljning av detta mål kommer att göras. Det var detta systematiska tänk som vi hade i bakhuvudet då vi la upp strukturen på vår nuvarande Årliga plan för trygghet och trivsel och nu är det mycket tydligare.

När nu den Årliga Planen för trygghet och trivsel var skriven och i tryck ville vi implementera denna hos föräldrarna under föräldramötet. Men då vi kände att vi även måste få med våra föräldrar i detta viktiga värdegrundsarbetet på ett nytt sätt valde vi att presentera vår nya plan men att sedan berätta att vi just nu skulle fokusera lite extra på vårt första mål. Vi presenterade målet och lät föräldrarna i grupper prata om hur de tyckte att personal, elever och föräldrar kunde bidra till vårt första mål i årlig plan. Detta samlade vi sedan ihop, sammanställde och arbetade vidare med under konferenserna. Nu har detta arbetet bland annat mynnat ut i att vi påbörjat olika projekt i faddergrupperna, än mer aktivt arbete med bland annat guldkorn och positiv förstärkning både i klasserna och på hela skolan.

Framför allt har kursen gett oss ett systematiskt tänk som gör att alla vet vad som ska göras och Den Årliga Planen för trygghet och trivsel är ett levande redskap som vi arbetar aktivt utifrån. Detta märks bland annat i alla klassrum då vi hjälps åt att synliggöra våra värdegrundsord och våra mål i den årliga planen och omsätta dessa till barnspråk på olika sätt.

Vid varje konferens har vi en stående punkt där vi pratar om hur vi arbetat utifrån målen, vi ger varandra tips och ideer och vi samlar våra tankar och olika uppgifter i en pärm som vi sedan kan plocka ur. Vi tar upp och diskuterar olika värderingar, förhållningssätt och dilemman med jämna mellanrum för att hålla våra diskussioner levande. Vi arbetar aktivt med att utvärdera regler och kartläggningar och omarbetar dessa då behov finns. Vi utvärderar också det förebyggande och det främjande arbetet kontinuerligt så när vi nästa gång ska skriva ihop en ny Årlig Plan för trygghet och trivsel har vi redan gjort mycket av arbetet med att utvärdera, kartlägga och vi har förhoppningsvis bra koll på vilka behov vår verksamhet har i det läget.

måndag 4 november 2013

Digitala skollyftet - första och andra uppgiften!

Jag ska då i denna första uppgift presentera mig själv och dela den med andra i kursen.

Jag arbetar på en liten skola i norra delen av Kralskrona kommun i Blekinge. Skolan heter Holmsjö skola och där har jag mentorsansvaret för en år 3 -4a och ansvaret för engelska i år 3 - 6. Jag fick alldeles nyligen uppdraget som förstelärare i vårt skolområde och då för att framför allt utveckla engelskan på olika sätt, det ser jag som en fantastisk möjlighet att kunna vidareutvecklas och få sprida mina tankar och ideér hos andra lärare.

Jag ser tekniken som ett redskap och en möjlighet på många olika sätt både för de elever i behov av särskilt stöd och alla de andra eleverna. Det är en möjlighet att kunna tillgodose alla elevers behov bättre och att kunna ge eleverna redskap att klara sig i framtidens yrkeskategorier.

Jag började under förra året att flippa mina läxor både med filmer, enkäter och bara uppgifter. Tänker att det är den mentala flippen som är viktigast. Det var i denna vevan som jag också började inse vilken enorm resurs vi har i de sociala medierna med det utvidgade kollegiet. Jag har utvecklats minst tio gånger så snabbt med dessa kollegor som jag hade gjort om jag bara varit med mina faktiska kollegor. Jag startade upp två bloggar i våras med. Denna som jag skriver lite i då och då och en engelskablogg för år 4-6. Under hösten nu har jag också gått med i tävlingen som Webstjärnan har och har startat en klassblogg för min 3-4a där jag ska prova att få in eleverna i denna värld med riktiga mottagare och satsar på skrivutvecklingen i första hand.

Jag arbetar med synligt lärande, kamratbedömning, självbedömning, formativ bedömning, The big 5 tänk och med så mycket nytänkande som går. Jag är inte rädd för att misslyckas och jag har ofta många idéer och lika många bollar i luften både privat och i jobbet.

På det personliga planet har jag två härliga pojkar på fem och tio år som bor hos mig den mesta tiden. Jag älskar att vara ute i naturen både vid havet och i skogen, jag försöker hitta stunder att träna och promenera och jag gillar att laga mat och spela spel.

Personliga mål

Jag vill få till att låta eleverna blogga själva, jag vill få eleverna mer delaktiga i bloggen på riktigt, jag vill få till att kunna arbeta mer i Google vilket är en guldgruva jag inte har haft tid att sätta mig in i och jag vill få kläm på att twittra ordentligt. Jag skulle också vilja få fler konkreta tips på att använda skype mer i klassrummet och kanske våga skypea med klassen under detta läsåret! Vi får väl se vad detta kommer att ge - jag delar gärna med mig om det finns saker jag kan bidra med - Charing is caring! Älskar fb-gruppernas filosofi!!

Nu är det bara att hänga på och se hur vi kan utvecklas tillsammans!

måndag 14 oktober 2013

Nytt uppdrag men ändå detsamma på nåt sätt!

Sitter och känner mig ganska nöjd - eller väldigt nöjd faktiskt.

Fick definitivt besked ikväll om att jag fått tjänsten som förstelärare i vårt skolområde tillsammans med två andra lärare. En bekräftelse på att det man gör kanske är ganska bra... ändå har man så oerhört många tvivel varje dag. Skulle jag gjort så istället, varför blev det så idag, hur vet jag att de tar till sig det jag tror, hur får jag dom framåt i sin utveckling från där de är osv osv. Men då får jag väl ändå kanske säga till mig själv att det är just det som gör att jag fått tjänsten. Jag vågar fundera över vad jag gör, jag vågar titta från andra infallsvinklar, jag vågar prova nytt och jag är inte rädd för att misslyckas.

Jag vill så otroligt gärna få mina elever att älska sina misslyckanden så de klarar av att göra det ännu bättre istället för att ge upp!

Jag kommer fortsätta att berätta lite om hur mitt försteläraruppdrag kommer att bli - en tjänst som jag verkligen har velat ha sen jag fick reda på att det skulle komma, att få lov att arbeta lite av sin tjänst som utvecklare av pedagogik är en dröm för mig och det känns verkligen som en spännande utmaning att kunna delge andra lärare mina tankar och funderingar.

Exakt vad den innebär vet jag inte i dagsläget mer än att jag ska hjälpa till att utveckla pedagogiken kring engelska i vårt skolområde...jag får väl klara mig med den informationen tills vidare!

tisdag 10 september 2013

Alla lärare borde söka om sina jobb vart femte år!

Att skriva ett personligt brev och CV är inte lätta saker. Jag reflekterar över att jag nu suttit och satt ihop två hela A4 sidor om mig själv....Jag har skrivit ihop en ansökan till Förstelärartjänsten i vårt skolområde. Om jag sen får den eller ej får vi väl se men jag är bra sugen!

Chansen att kunna klättra lite trots att man fortfarande får arbeta som vanlig lärare är en sporre tror jag hos en del lärare . däribland hos mig.

Den intressanta reflektionen idag är att vi lärare söker aldrig våra jobb, det ställs aldrig några riktiga krav på att vi måste göra eller stå för vissa saker för att få vårt jobb - hos oss är det rent krasst endast hur länge man jobbat i kommunen som avgör...

 Jag tycker alla lärare borde få söka om sina tjänster om inte på riktigt så åtminstone på låtsas. Tänk vad mycket man tvingas titta på sig själv när man skriver ihop ett CV och ett personligt brev. Tänk ett sånt gyllene tillfälle att få se sig i spegeln en stund för att verkligen fundera om man gör si eller så och om man har den värderingen på riktig och hur vet jag det eller hur visar jag det i mitt sätt att arbeta....

Jag förespråkar i alla fall att alla lärare borde söka om sina jobb vart femte år bara för att få se sig själva i spegeln lite oftare än idag!

Tänk på att : Spegelbilden ler aldrig först......

söndag 30 juni 2013

LITS - learning is the shit - som avslut på läsåret borde vara alla lärares rättighet!!

Två dagar i juni fick vi möjligheten att gå på något som heter Learning is the shit. Bara namnet i sig fick mig nyfiken! Häftigt tänkte jag och gick ut och kollade vad det innebar och blev eld och lågor för det program som de hade knåpat ihop! 

Föreläsningar, workshops, gemensamma aktiviteter, danspedagogik och rörelse, afrodans, framtiden, IT-utveckling, IKT, unconferens, skratt, tårar och ny input, fantastiska människor och nya kontakter knutna - EUFORIA! Jag gick på moln i flera dagar efteråt och när det blev sommarlov hade jag detta året förmågan att direkt släppa stressen och jobbet och istället var jag uppfylld av ny kraft och energi inför höstterminen och detta innan mitt sommarlov ens börjat på riktigt!

Alla föreläsningar och workshops hade ett gemensamt budskap - du måste börja hos dig själv, du måste själv vara trygg i dig själv för att klara att vara kreativ och framför allt för att våga. Våga prova nytt, våga göra annorlunda, våga se möjligheter och våga gå på det man tror på! 

Jag blir bättre och bättre på att våga göra som jag vill och som jag känner är rätt - jag märker att det är då det blir som bäst !

Att ha en workshop i en och en halv timme om Vem tillhör framtiden? och Hur skapar vi världens bästa skola? sätter sina spår i positiv bemärkelse! Gud så härligt att få ha sådana visioner och. Frågan är ju vad det är som gör att vi inte kan få tänka tvärt om. Att vi inte kan få tänka att om vi på riktigt satsar på värdegrunden så kommer kunskaperna att bli lättare att ta in. Att säga det är en sak men att praktisera en annan. Att inse att allt, eller mycket av, motståndet bottnar sig i rädsla gör att vi verkligen måste tänka om. Vårt allra första och viktigaste uppdrag är att få elever, föräldrar och arbetskamrater trygga - kanske dock i omvänd ordning? Om vi själva som pedagoger är trygga blir vi kreativa och öppna, då kan vi överföra tryggheten på föräldrarna (som ju är så viktiga att ha med sig). Vi kan med vår säkerhet få föräldrarna att känna trygghet inför förändringar inom skolan om vi själva är trygga. Är föräldrarna trygga kan vi med säkerhet säga att de kommer smitta sina barn! Sen är det inte lika svårt att arbeta för den totala tryggheten i skolan för barnen! Barnen får en annan typ av trygghet då där de känner stöd från alla håll och då blir även barnen trygga och vågar fortsätta vara kreativa och glada!

Ha ett fantastiskt sommarlov och jag är iallafall redan redo för ett nytt läsår - så akta er hur det blir efter ytterligare sex veckors ledighet! 

fredag 14 juni 2013

Eleverna är de bästa på att utvärdera oss lärare!

Jag stod i onsdags klockan 13.30 med insikten att jag skulle få ha mina underbara sexor i ytterliggare en halvtimme sen var det dags att släppa hem dom för sen var skolavslutningne ett faktum. Den sista halvtimmen var inte planerad men plötsligt slog det mig att vi har utvärderat så mycket, alla eleverna har utvärderat varandra, de har fått syn på sitt lärande de vet vad de kan och inte kan, de vet sina styrkor och svagheter, de vet om de andras styrkor och svagheter, de vet vad som är bra med vår värdegrund också vidare men en sak har de inte utvärderat - sin lärare. Inte uppstyrt och med ris och ros iallafall. Så jag tog tillfället i akt och frågade om de kunde göra mig en tjänst innan de slutade  ge mig minst en sak som de tyckte jag skulle fortsätta med i nästa grupp av elever och en sak de tyckte jag skulle sluta med. De fick oockså motivera kort varför de tänkte så.

Va kloka de är! Jag fick reda på att jag skulle fortsätta med positiv förstärkning, makaronerna (samla tillsammans för ett gemensamt mål), individuella mål (arbeta aktivt med IUPerna), jobba med att alla ska se bra saker och egenskaper hos varandra, adventskalender med komplimanger, bedömningsmatriser, flippade filmer som läxa, kamratbedömning, självbedömning, tydliga omdömen, ge paus om det behövs, arbeta med iPads, arbeta med våra värdegrundsord, jobba med olika värderingsövningar, ta i hand på morgonen och utvärdera om man nått målen eller inte under veckan.

Det jag skulle sluta med var att använda skoldagbok - istället använda bara nätet, påverka andra lärare att använda mina sätt att undervisa på, köpa in nya grundböcker eller använda nätet mer istället, sluta med saker som vi bara gör för att alla lärarna alltid gjort det (traditioner eller dagar som man inte gått ut och frågat eleverna om så de inte fått vara delaktiga i om detta skulle fortsätta eller ej), låta eleverna ha mer idrott.

Resultatet blev att jag, som jag redan innan hade bestämt, lät bli att beställa skoldagboken, sådde ett frö för att vi ska starta upp vårt läsår med arbete utifrån vår värdegrund och att bygga relationer den första veckan - inga ämneslektioner alls. Jag har dessutom försökt på alla möjliga och omöjliga håll att hitta finansiering till ett en till en projekt i en 3-4a på riktigt med iPads - men på den fronen är det stiltje...

Jag kände att jag verkligen att jag lyckats påverka dessa elever positivt. De hade faktiskt sett allt det jag gjort och jag känner en glädje och stolthet i det!

SYNLIGT LÄRANDE ger resultat på riktigt!

Vilket fantastiskt yrke vi har där vi kan påverka våra elever  - men vilket ansvar vi har att vi knuffar dom i rätt riktning!

söndag 9 juni 2013

Att rusta våra elever att klara av vårt samhälle gör vi nog inte med argument som "för att jag alltid gjort så"...

Jag hör ofta i olika sammanhang kommentarer i stil med att "Så gör vi hela tiden" eller " Så har vi alltid gjort" "Ja, så fungerar för det gör jag alltid". Hur kan det fungera att alltid göra på samma sätt år in och år ut när man står där med olika elever med så otroligt olika förutsättningar och att man dessutom sitter med en läroplan med mycket mer fokus på förmågorna nu än för bara ett par år sedan? Vad hände med det viktiga som står i läroplanen att "all undervisning ska ske på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet"? Det är faktiskt inte bara på beprövad erfarenhet som vi ska köra på med vår undervisning.

Att till exempel fortfarande köpa in mängder av dyra fylleri-böcker för att man alltid gjort det och sedan köra på i samma hjulspår med samma typ av planering som man gjort de sista tio åren bara för att det fungerade då är väl knappast på vetenskaplig grund? Knappt ens på beprövad erfarenhet eftersom förutsättningarna ändrats mycket.
Vi kan ju omöjligt hinna med samma typer av lektioner som tidigare samtidigt som vi ska kunna få våra elever att träna på att analysera, dra paralleler, dra slutsatser resonera, argumentera med mera med mera. Detta är inte förmågor som täcks i av ett heltäckande, vattentätt material med arbetsbok och grundbok och samma upplägg som man alltid har gjort. Nej, det krävs en tankevända för alla som arbetar i skolan, vi måste tänka nytt, vi måste tänka att vi kanske behöver anpassa oss mer till det samhälle som vi lever i idag, vi behöver möta eleverna där de är för att de ska kunna känna meningsfylldhet och engagemang.

Vi måste rusta våra barn för hur samhället ser ut i dag och helst för hur det kommer se ut om tio år fast det är ju inte lätt att sia om något så ovisst. Men ett som är säkert är att samhället inte kommer att backa tillbaks till hur det en gång var så hur vi än vänder och vrider på det hela är det oerhört viktigt att blicka framåt och sätta fokus på de förmågor som eleverna behöver träna upp. Förmågor som de aldrig kommer bli klara med utan som de hela tiden kommer att utveckla. Förmågor som vi lärare måste lära oss att vi inte kan bocka av utan vi måste lära våra elever att se den progression som sker och vi måste visa varje elev dess unika utveckling genom individuellt, synligt lärande med förmågorna i fokus.

söndag 26 maj 2013

Hur gör vi för att barnen ska hitta sig själva?

Man hör ju alltid att vuxna har hittat sig själva vid sådär mellan 35 och 45 årsåldern någonstans. Då tänker jag - det är väl kanske lite väl sent? Tänk om vi pedagoger kunde vara mer delaktiga i att barnen vi har hand om varje dag faktiskt hittar sig själva - eller kanske ännu bättre aldrig behöver leta eftersom de fått vara sig själva hela tiden. Vi kanske bara ska hitta deras styrkor och sedan bygger vi på dom hela vägen upp. De kanske kan få bekräftat varje dag att de duger som de är att de är bra och att alla är olika och att vi stärker dom i olikheterna? Om vi lyckas med detta som pedagoger tänker jag att de kanske inte behöver leta efter att hitta sig själv sen utan då kanske de aldrig tappade sig själva på vägen?

Tänk vad underbart om alla som arbetar i skolan arbetar utifrån samma förhållningssätt och samma värdegrund. Om alla förstärker barns styrkor och jobbar med positiv förstärkning. Då tror jag att vi hade kommit långt i att fånga abrenen så de slipper leta efter sig själva i 35årsåldern. Jag är säker på att om vi låter barnen vara glada, kreativa, positiva, spontana även i skolarbetet och även under lektionerna så kommer de att öka sina positiva sidor och de kommer inte behöva leta efter sig själva som vuxna utan de kunde bara fortsätta att växa istället!

Skolan borde lära av förskolan både i att se varje individ och att öka glädjen och kreativiteten och spontaniteten istället för att kväva den!

fredag 24 maj 2013

Fria skolvalet och friskolorna vs kommunal verksamhet?

Funderar en hel del på hur vi ska göra med alla de elver som vi tappar till friskolorna idag. Är det verklgen bra med det fria skolvalet? Har det gagnat något annat är de friskolor vi har i våra kommuner?

När många elever går från en kommunal verksamhet och den verksamheten då tappar skolpengen är det ganska konstigt att kommunen inte förstår att kostymen kanske måste sys om. Samtidigt är det också konstigt att den verksamhet som eleverna försvinner ifrån inte förstår att de måste konkurera med friskolorna från och med den dag de öppnade, de måste marknadsföra sig och få ett gott rykte om sig.

Det går inte att spara in på de pengar som knappt finns och tro att det ska finnas en fungerande verksamhet kvar - då har de kommunala skolorna redan tappat alla elever och vad har då de kommunala kvar - jo besparingarna igen. Det blir en ond cirkel...och jag tycker det verkar svårt att karva på de resurser som inte finns...

Om vi någonsin vill ha en fungerande kommunal skola måste vi göra vissa anpassningar. En friskola har många fördelar idag. De kan välja hur många elever de tar emot och de kan välja sina pedagoger. En skola med pedagoger som arbetar med ett likadant förhållningssätt och kunskapssyn och där alla drar åt samma håll är en skola som kommer få tryggare barn, högre måluppfyllelse och pedagoger som brinner för det de gör.

Det är ju ganska svårt att komma framåt med ett tåg där det finns flera olika lok som drar åt olika håll samtidigt som handbromsen är i.

Även materiellt är det stora skillnader eftersom resursfördelningen inte blir rättvis.

ett av många exempel är om en skola som ligger i tätbebyggt område ska åka på utflykt kan de ta lokalbussen som kostar nästan ingenting. Om en skola ute på landsbygden ska åka in till stan och göra samma sak skulle det kosta minst 30 gånger mer. Är det rättvist?

Om man skulle ge en kommunal skola riktat bidrag blir man automatiskt skyldig att ge friskolorna samma summa pengar - på det hållet är det rättvist.... hur kan det bli det? Behoven och de faktiska resurserna som redan finns på respektive skola, både materiella och pedagogiska, borde också vägas in i den resursfördelning som ska göras. Inte köper man material, datorer, Ipads eller böcker för någon annan peng än elevpengen och om den är lika stor oavsett skolans grundförutsättningar kan det aldrig bli rättvist.

Stänga vissa skolor som ligger för nära varandra kanske hade varit ett alternativ. Inne i stan till exempel eller i tätbefolkade områden där det kanske inte är lika viktigt att ha många olika skolor bara för att man vill- istället ska man hela tiden karva på de skolor som ligger längst ut i kommunen och är små enheter med dålig grundekonomi från början. Att man på landsbygden har starka skolor tycker jag borde vara viktigare än att man har tre till fyra olika skolor att välja på inne i stan. Där finns kollektivtrafik, cykel och möjligheten till att promenera -  på landsbygden behöver man bil eller skolbuss.

När elever, föräldrar, pedagoger och skolledare hela tiden får höra att vi ska bespara flera miljoner på vår kommunala verksamhet kommer inte barnen att strömma dit, jag lovar. Snarare kommer tappet att öka och även tappet av de duktiga pedagoger och skolledare som inte längre orkar brottas med ekonomiska problem varje år istället för att utveckla pedagogik och att skolledarna kan vara drivande pedagogiska ledare. Vi kommer utarma vår kommunala verksamhet och frågan är när det är någon som dra i bromsen. Frågan är om det görs medans det fortfarande finns tid eller om det redan gått för långt?

Se över antalet friskolor, ge inte godkänt till fler att öppna, satsa på de kommunala istället i en övergångsperiod så vi kan få en ärlig chans att bygga upp något som fungerar. De kommunala måste också inse vikten av att marknadsföra sig mer så som friskolorna gör. Att visa framfötterna istället för att det bara handlar om nerdragningar och budget och att inga pengar finns - tror nog att en och annan hade valt kommunal verksamhet istället om vi bara vågade och kunnat visa upp våra styrkor! Men att visa upp det fullt ut går inte utan att på något sätt rädda upp skolans ekonomiska läge först.

torsdag 23 maj 2013

IUP vara eller icke vara....

Sitter och renskriver mina elevers egenkomponerade IUPer och slås återigen av tanken att jag inte riktigt förstår de ledandes resonemang. Att man ska minska på lärarens administrativa uppgifter - absolut relevant men man kanske skulle fråga lärarna vilka uppgifter som vi tänker är överflödiga?

Överflödiga arbetsuppgifter för mig det senaste läsåret har nog bara varit rättningen av de natinella proven. Jag tänker att det faktiskt var en bra grej som många kommuner gjorde att de lät en expertgrupp rätta dessa. Då menar säkert en del att det ju är bra för alla lärare kommer in i tänket med kunskpaskrav och dylikt - men hallå är det det syftet som de nationella proven ska ha då har jag missat något! Låt dessa bli rättade av experter så kan vi lärare få undervisa mer för att de ska klara de nationella proven bättre!

Dessutom tänker jag att IUP och bra skrivna omdömen (de som är riktade till barnen och som dom förstår) är de dokument som vi behöver ha kvar - men varför ska lärarna vara de som skriver dessa? Omdömena ja, till viss del såklart men IUPerna har mina sexor skrivit alldeles själva i dialog med mig. Nu bara för jag in dom i vår portal. IUP måste vara det självklara då vi ska arbeta utifrån varje individs behov och utgå från deras intressen eller är jag ute och cyklar? En IUP ska ju dessutom inte skrivas bara en gång per läsår så som de har sagt att det ska göras upp till år 5, en IUP ska ju revideras flera gånger varje termin om man ska kunna ha den som ett levande dokument - inte hyllvärmare.

Att alla får på pränt formulera det de kunskpasmässigt vill framåt med är väl alldeles utmärkt. Mina föräldrar på samtalen har alla haft en fråga gemensamt - kommer den nya skolan att ta del av dessa IUPer? Jag kommer göra mitt yttersta för att de ska arbeta med dessa. Jag tänker ge dem till blivande rektor personligen med förhoppningen om att han också förstå vinsten i detta.

Jag vet att jag får lov att fortsätta med omdömen och IUPer så som jag gör idag även om kravet försvinner och det kommer jag också göra. Jag ser en stor vinst i att arbeta aktivt både med omdömen och IUPer. Jag tror att om barnen själva får välja bland ämnena och kunskapskraven och bestämma sig för vad de vill satsa på har de lättare att omsätta sina tankar i praktiken och då kommer de komma framåt snabbare!

Förlusten i detta blir att jag inte blir befriad från något administrativt men troligtvis har jag vunnit något annat. Troligtvis har jag vunnit elever som blir mer motiverade och målinriktade och kanske når jag högre måluppfyllelse på riktigt.

Argumentet att ta bort IUP från¨år 6 var ju till viss del att de i år 6 får betyg. Har jag missat något här? Kan man likställa IUP med betyg........jag är ibland tveksam till vår käre utbildningsministers kunskaper inom området han borde vara expert på!

tisdag 21 maj 2013

Vem äger barnens lärande?

Sitter mitt i sluttampen av utvecklingssamtal och utformande av IUPer. För första gången har jag låtit mina elever ta ansvaret för sina samtal och det har varit väldigt kul att se. De har tidigare inte varit delaktiga i sitt lärande men successivt har jag arbetat för att synliggöra deras egna utvecklingar genom formativ bedömning, övningar i att se sina egna framgångar, tydliga mål, kamratbedömning och självbedömning. För ett par år sedan visste de inte vad en IUP var och inte heller hur de skulle kunna påverka sitt omdöme - idag är det en klass med otroligt krävande och ifrågasättande elever, en klass som har förutsättningar att ställa kraven på lärarna på högstadiet, de kommer inte nöja sig med annat än att få vara med och påverka sin kunskapsutveckling. Det är en grupp av individer som alla är fullt på det klara med att de kan påverka och de kan ifrågasätta och de vill veta hur de kommer framåt. De gör inte uppgifter om de inte vet var målet är, de frågar alltid efter hur de ska bli bedömda  - många av dessa elever kommer komma långt - och jag är stolt över att ha varit med och lotsat dessa elever hit!

Jag känner att jag har lyckats när eleverna vill veta varför de ska göra en viss sak, när de börjar ifrågasätta min undervisning på ett klokt sätt - då har jag lyckats med min undervisning!

Jag lät eleverna formulera största delen av sina IUPer också . Jag blev full i skratt och samtidigt så otroligt stolt när jag såg citat som "Jag måste öka min förmåga att kommunicera i tal i engelska" eller "Jag behöver öka min muntliga förmåga speciellt behöver jag bli bättre på att argumentera och resonera".  "Jag behöver fortfarande bli bättre på att skriva berättelser med röd tråd i och samtidigt kanske skriva fler adjektiv - jag kan ju göra självbedömning då för att se hur jag ska göra det bättre."

Barnen är bäst på att formulera sina egna mål, skriva om sin egen utveckling och sitt eget lärande om de tillåts att få syn på sitt eget lärande. Vi kan ju inte hålla lärandet och utvecklingen hemlig för den det berör - eller...? Delaktighet är viktig i alla typer av grupper och delaktighet är ju även att få se sin kunskapsutveckling! Vi behöver få in barnen i tänket att de själva ska äga lärandet för då lägger vi över ansvaret på de det berör och då kommer måluppfyllelse öka och de kommer få chans till högre betyg!

Vi måste också ha höga förväntningar på eleverna - många forskare säger idag att det är en av de stora framgångsfaktorerna - och jag tror mycket på det. Hattie bland annat är ju en av dessa som förespråkar synligt lärande och att vi ska ha höga förväntningar på våra elever -  och visst ökar det våra chanser att lyckas om vi har någon som tror på oss! Alla behöver vi någon som säger och visar - klart du kommer klara detta!

lördag 18 maj 2013

Nationella prov hysteri.....

Fem ämnen med mellan tre och fem delprov på varje under ca 14 veckor.....frågan är hur mycket formativ bedömning och bedömning för lärande man hinner med då....?? Jag vet inte vad ni säger men jag gillar de nationella proven väldigt mycket! De är bra utformade, täcker många förmågor och kunskapskrav och uppgifterna är roliga och stimulerande...det enda negativa skulle vara själva bedömningsanvisningarna och matrisernas utformning på en del.

MEN....hur ska våra stackars sexor hinna å orka vidare?? En elev sa till mig när vi gjorde ett av de sista proven - "Anne , du tar ju död på oss..." Och ja, det ligger faktiskt en del i det tyvärr. Vi tar död på lusten lära när vi knölar ihop så mycket summativ bedömning på en termin...uppgifterna får inte spridas och de får inte använda dom i sina IUPpärmar.... Det var inte mycket vi hunnit med mer än provsituationer denna vår..

Har vi dessutom en del elever med åtgärdsprogram och anpassade uppgifter av olika slag är det ännu tuffare. Hela tiden fram till vecka 6 har jag gett dessa elever anpassade uppgifter utifrån deras nivå för att de ska klara av att lyckas och utvecklas i sin takt. V 6 gav jag dessa elever de np i svenska och därmed, givetvis utan ord sa jag: "Så, här får du ditt prov som alla andra, det var såhär duktig du skulle ha varit nu i sexan.....men det är du inte." Undrar hur många av dessa svaga eleverna som lyckades bra?

I och med de NP i alla dessa ämnen för sexorna anser jag att vi förkortat grundskolan en termin och vi har gett eleverna en termin mindre för att lyckas nå kunskapskraven år 6.

fredag 17 maj 2013

Uppstart!

Jaha...då sitter jag här med en blogg ändå då, tänkte nog att jag skulle vänta och köra igång en med eleverna nästa läsår men visst det är ju bra att börja med en själv först!

 Varit på ett möte med några eldsjälar idag - rektorer och itansvarig för området och så jag... Inser mer och mer att just nu känns det som om vi över lag i den kommunala skolan åker moped till månen eller springer benen av oss med fyrkantiga hjul eftersom vi inte har tid, ork eller pengar att stanna upp och fundera. Jag vill så oerhört mycket.....det finns ju en hel värld där ute och vet ni - den världen är faktiskt samma värld som skolan  men inte mycket smälter samman...

Alla drivkraftiga pedagoger som finns ute i vår verksamhet borde nätverka och jag tänker att jag har sådan oerhörd tur - jag har världen bästa utökade kollegium och det på facebook! Jag vet att det är många med mig som känner likadant!

Flippa klassrummet, bedömning för lärande, the big 5, IKT i undervisningen, Ipads i undervisningen är bara några fantastiska sidor!

Nu får jag fortsätta undersöka hur detta fungerar med att blogga då eftersom jag bara varit och byggt inne i vår skolportal tidigare.