söndag 26 maj 2013

Hur gör vi för att barnen ska hitta sig själva?

Man hör ju alltid att vuxna har hittat sig själva vid sådär mellan 35 och 45 årsåldern någonstans. Då tänker jag - det är väl kanske lite väl sent? Tänk om vi pedagoger kunde vara mer delaktiga i att barnen vi har hand om varje dag faktiskt hittar sig själva - eller kanske ännu bättre aldrig behöver leta eftersom de fått vara sig själva hela tiden. Vi kanske bara ska hitta deras styrkor och sedan bygger vi på dom hela vägen upp. De kanske kan få bekräftat varje dag att de duger som de är att de är bra och att alla är olika och att vi stärker dom i olikheterna? Om vi lyckas med detta som pedagoger tänker jag att de kanske inte behöver leta efter att hitta sig själv sen utan då kanske de aldrig tappade sig själva på vägen?

Tänk vad underbart om alla som arbetar i skolan arbetar utifrån samma förhållningssätt och samma värdegrund. Om alla förstärker barns styrkor och jobbar med positiv förstärkning. Då tror jag att vi hade kommit långt i att fånga abrenen så de slipper leta efter sig själva i 35årsåldern. Jag är säker på att om vi låter barnen vara glada, kreativa, positiva, spontana även i skolarbetet och även under lektionerna så kommer de att öka sina positiva sidor och de kommer inte behöva leta efter sig själva som vuxna utan de kunde bara fortsätta att växa istället!

Skolan borde lära av förskolan både i att se varje individ och att öka glädjen och kreativiteten och spontaniteten istället för att kväva den!

fredag 24 maj 2013

Fria skolvalet och friskolorna vs kommunal verksamhet?

Funderar en hel del på hur vi ska göra med alla de elver som vi tappar till friskolorna idag. Är det verklgen bra med det fria skolvalet? Har det gagnat något annat är de friskolor vi har i våra kommuner?

När många elever går från en kommunal verksamhet och den verksamheten då tappar skolpengen är det ganska konstigt att kommunen inte förstår att kostymen kanske måste sys om. Samtidigt är det också konstigt att den verksamhet som eleverna försvinner ifrån inte förstår att de måste konkurera med friskolorna från och med den dag de öppnade, de måste marknadsföra sig och få ett gott rykte om sig.

Det går inte att spara in på de pengar som knappt finns och tro att det ska finnas en fungerande verksamhet kvar - då har de kommunala skolorna redan tappat alla elever och vad har då de kommunala kvar - jo besparingarna igen. Det blir en ond cirkel...och jag tycker det verkar svårt att karva på de resurser som inte finns...

Om vi någonsin vill ha en fungerande kommunal skola måste vi göra vissa anpassningar. En friskola har många fördelar idag. De kan välja hur många elever de tar emot och de kan välja sina pedagoger. En skola med pedagoger som arbetar med ett likadant förhållningssätt och kunskapssyn och där alla drar åt samma håll är en skola som kommer få tryggare barn, högre måluppfyllelse och pedagoger som brinner för det de gör.

Det är ju ganska svårt att komma framåt med ett tåg där det finns flera olika lok som drar åt olika håll samtidigt som handbromsen är i.

Även materiellt är det stora skillnader eftersom resursfördelningen inte blir rättvis.

ett av många exempel är om en skola som ligger i tätbebyggt område ska åka på utflykt kan de ta lokalbussen som kostar nästan ingenting. Om en skola ute på landsbygden ska åka in till stan och göra samma sak skulle det kosta minst 30 gånger mer. Är det rättvist?

Om man skulle ge en kommunal skola riktat bidrag blir man automatiskt skyldig att ge friskolorna samma summa pengar - på det hållet är det rättvist.... hur kan det bli det? Behoven och de faktiska resurserna som redan finns på respektive skola, både materiella och pedagogiska, borde också vägas in i den resursfördelning som ska göras. Inte köper man material, datorer, Ipads eller böcker för någon annan peng än elevpengen och om den är lika stor oavsett skolans grundförutsättningar kan det aldrig bli rättvist.

Stänga vissa skolor som ligger för nära varandra kanske hade varit ett alternativ. Inne i stan till exempel eller i tätbefolkade områden där det kanske inte är lika viktigt att ha många olika skolor bara för att man vill- istället ska man hela tiden karva på de skolor som ligger längst ut i kommunen och är små enheter med dålig grundekonomi från början. Att man på landsbygden har starka skolor tycker jag borde vara viktigare än att man har tre till fyra olika skolor att välja på inne i stan. Där finns kollektivtrafik, cykel och möjligheten till att promenera -  på landsbygden behöver man bil eller skolbuss.

När elever, föräldrar, pedagoger och skolledare hela tiden får höra att vi ska bespara flera miljoner på vår kommunala verksamhet kommer inte barnen att strömma dit, jag lovar. Snarare kommer tappet att öka och även tappet av de duktiga pedagoger och skolledare som inte längre orkar brottas med ekonomiska problem varje år istället för att utveckla pedagogik och att skolledarna kan vara drivande pedagogiska ledare. Vi kommer utarma vår kommunala verksamhet och frågan är när det är någon som dra i bromsen. Frågan är om det görs medans det fortfarande finns tid eller om det redan gått för långt?

Se över antalet friskolor, ge inte godkänt till fler att öppna, satsa på de kommunala istället i en övergångsperiod så vi kan få en ärlig chans att bygga upp något som fungerar. De kommunala måste också inse vikten av att marknadsföra sig mer så som friskolorna gör. Att visa framfötterna istället för att det bara handlar om nerdragningar och budget och att inga pengar finns - tror nog att en och annan hade valt kommunal verksamhet istället om vi bara vågade och kunnat visa upp våra styrkor! Men att visa upp det fullt ut går inte utan att på något sätt rädda upp skolans ekonomiska läge först.

torsdag 23 maj 2013

IUP vara eller icke vara....

Sitter och renskriver mina elevers egenkomponerade IUPer och slås återigen av tanken att jag inte riktigt förstår de ledandes resonemang. Att man ska minska på lärarens administrativa uppgifter - absolut relevant men man kanske skulle fråga lärarna vilka uppgifter som vi tänker är överflödiga?

Överflödiga arbetsuppgifter för mig det senaste läsåret har nog bara varit rättningen av de natinella proven. Jag tänker att det faktiskt var en bra grej som många kommuner gjorde att de lät en expertgrupp rätta dessa. Då menar säkert en del att det ju är bra för alla lärare kommer in i tänket med kunskpaskrav och dylikt - men hallå är det det syftet som de nationella proven ska ha då har jag missat något! Låt dessa bli rättade av experter så kan vi lärare få undervisa mer för att de ska klara de nationella proven bättre!

Dessutom tänker jag att IUP och bra skrivna omdömen (de som är riktade till barnen och som dom förstår) är de dokument som vi behöver ha kvar - men varför ska lärarna vara de som skriver dessa? Omdömena ja, till viss del såklart men IUPerna har mina sexor skrivit alldeles själva i dialog med mig. Nu bara för jag in dom i vår portal. IUP måste vara det självklara då vi ska arbeta utifrån varje individs behov och utgå från deras intressen eller är jag ute och cyklar? En IUP ska ju dessutom inte skrivas bara en gång per läsår så som de har sagt att det ska göras upp till år 5, en IUP ska ju revideras flera gånger varje termin om man ska kunna ha den som ett levande dokument - inte hyllvärmare.

Att alla får på pränt formulera det de kunskpasmässigt vill framåt med är väl alldeles utmärkt. Mina föräldrar på samtalen har alla haft en fråga gemensamt - kommer den nya skolan att ta del av dessa IUPer? Jag kommer göra mitt yttersta för att de ska arbeta med dessa. Jag tänker ge dem till blivande rektor personligen med förhoppningen om att han också förstå vinsten i detta.

Jag vet att jag får lov att fortsätta med omdömen och IUPer så som jag gör idag även om kravet försvinner och det kommer jag också göra. Jag ser en stor vinst i att arbeta aktivt både med omdömen och IUPer. Jag tror att om barnen själva får välja bland ämnena och kunskapskraven och bestämma sig för vad de vill satsa på har de lättare att omsätta sina tankar i praktiken och då kommer de komma framåt snabbare!

Förlusten i detta blir att jag inte blir befriad från något administrativt men troligtvis har jag vunnit något annat. Troligtvis har jag vunnit elever som blir mer motiverade och målinriktade och kanske når jag högre måluppfyllelse på riktigt.

Argumentet att ta bort IUP från¨år 6 var ju till viss del att de i år 6 får betyg. Har jag missat något här? Kan man likställa IUP med betyg........jag är ibland tveksam till vår käre utbildningsministers kunskaper inom området han borde vara expert på!

tisdag 21 maj 2013

Vem äger barnens lärande?

Sitter mitt i sluttampen av utvecklingssamtal och utformande av IUPer. För första gången har jag låtit mina elever ta ansvaret för sina samtal och det har varit väldigt kul att se. De har tidigare inte varit delaktiga i sitt lärande men successivt har jag arbetat för att synliggöra deras egna utvecklingar genom formativ bedömning, övningar i att se sina egna framgångar, tydliga mål, kamratbedömning och självbedömning. För ett par år sedan visste de inte vad en IUP var och inte heller hur de skulle kunna påverka sitt omdöme - idag är det en klass med otroligt krävande och ifrågasättande elever, en klass som har förutsättningar att ställa kraven på lärarna på högstadiet, de kommer inte nöja sig med annat än att få vara med och påverka sin kunskapsutveckling. Det är en grupp av individer som alla är fullt på det klara med att de kan påverka och de kan ifrågasätta och de vill veta hur de kommer framåt. De gör inte uppgifter om de inte vet var målet är, de frågar alltid efter hur de ska bli bedömda  - många av dessa elever kommer komma långt - och jag är stolt över att ha varit med och lotsat dessa elever hit!

Jag känner att jag har lyckats när eleverna vill veta varför de ska göra en viss sak, när de börjar ifrågasätta min undervisning på ett klokt sätt - då har jag lyckats med min undervisning!

Jag lät eleverna formulera största delen av sina IUPer också . Jag blev full i skratt och samtidigt så otroligt stolt när jag såg citat som "Jag måste öka min förmåga att kommunicera i tal i engelska" eller "Jag behöver öka min muntliga förmåga speciellt behöver jag bli bättre på att argumentera och resonera".  "Jag behöver fortfarande bli bättre på att skriva berättelser med röd tråd i och samtidigt kanske skriva fler adjektiv - jag kan ju göra självbedömning då för att se hur jag ska göra det bättre."

Barnen är bäst på att formulera sina egna mål, skriva om sin egen utveckling och sitt eget lärande om de tillåts att få syn på sitt eget lärande. Vi kan ju inte hålla lärandet och utvecklingen hemlig för den det berör - eller...? Delaktighet är viktig i alla typer av grupper och delaktighet är ju även att få se sin kunskapsutveckling! Vi behöver få in barnen i tänket att de själva ska äga lärandet för då lägger vi över ansvaret på de det berör och då kommer måluppfyllelse öka och de kommer få chans till högre betyg!

Vi måste också ha höga förväntningar på eleverna - många forskare säger idag att det är en av de stora framgångsfaktorerna - och jag tror mycket på det. Hattie bland annat är ju en av dessa som förespråkar synligt lärande och att vi ska ha höga förväntningar på våra elever -  och visst ökar det våra chanser att lyckas om vi har någon som tror på oss! Alla behöver vi någon som säger och visar - klart du kommer klara detta!

lördag 18 maj 2013

Nationella prov hysteri.....

Fem ämnen med mellan tre och fem delprov på varje under ca 14 veckor.....frågan är hur mycket formativ bedömning och bedömning för lärande man hinner med då....?? Jag vet inte vad ni säger men jag gillar de nationella proven väldigt mycket! De är bra utformade, täcker många förmågor och kunskapskrav och uppgifterna är roliga och stimulerande...det enda negativa skulle vara själva bedömningsanvisningarna och matrisernas utformning på en del.

MEN....hur ska våra stackars sexor hinna å orka vidare?? En elev sa till mig när vi gjorde ett av de sista proven - "Anne , du tar ju död på oss..." Och ja, det ligger faktiskt en del i det tyvärr. Vi tar död på lusten lära när vi knölar ihop så mycket summativ bedömning på en termin...uppgifterna får inte spridas och de får inte använda dom i sina IUPpärmar.... Det var inte mycket vi hunnit med mer än provsituationer denna vår..

Har vi dessutom en del elever med åtgärdsprogram och anpassade uppgifter av olika slag är det ännu tuffare. Hela tiden fram till vecka 6 har jag gett dessa elever anpassade uppgifter utifrån deras nivå för att de ska klara av att lyckas och utvecklas i sin takt. V 6 gav jag dessa elever de np i svenska och därmed, givetvis utan ord sa jag: "Så, här får du ditt prov som alla andra, det var såhär duktig du skulle ha varit nu i sexan.....men det är du inte." Undrar hur många av dessa svaga eleverna som lyckades bra?

I och med de NP i alla dessa ämnen för sexorna anser jag att vi förkortat grundskolan en termin och vi har gett eleverna en termin mindre för att lyckas nå kunskapskraven år 6.

fredag 17 maj 2013

Uppstart!

Jaha...då sitter jag här med en blogg ändå då, tänkte nog att jag skulle vänta och köra igång en med eleverna nästa läsår men visst det är ju bra att börja med en själv först!

 Varit på ett möte med några eldsjälar idag - rektorer och itansvarig för området och så jag... Inser mer och mer att just nu känns det som om vi över lag i den kommunala skolan åker moped till månen eller springer benen av oss med fyrkantiga hjul eftersom vi inte har tid, ork eller pengar att stanna upp och fundera. Jag vill så oerhört mycket.....det finns ju en hel värld där ute och vet ni - den världen är faktiskt samma värld som skolan  men inte mycket smälter samman...

Alla drivkraftiga pedagoger som finns ute i vår verksamhet borde nätverka och jag tänker att jag har sådan oerhörd tur - jag har världen bästa utökade kollegium och det på facebook! Jag vet att det är många med mig som känner likadant!

Flippa klassrummet, bedömning för lärande, the big 5, IKT i undervisningen, Ipads i undervisningen är bara några fantastiska sidor!

Nu får jag fortsätta undersöka hur detta fungerar med att blogga då eftersom jag bara varit och byggt inne i vår skolportal tidigare.