söndag 30 juni 2013

LITS - learning is the shit - som avslut på läsåret borde vara alla lärares rättighet!!

Två dagar i juni fick vi möjligheten att gå på något som heter Learning is the shit. Bara namnet i sig fick mig nyfiken! Häftigt tänkte jag och gick ut och kollade vad det innebar och blev eld och lågor för det program som de hade knåpat ihop! 

Föreläsningar, workshops, gemensamma aktiviteter, danspedagogik och rörelse, afrodans, framtiden, IT-utveckling, IKT, unconferens, skratt, tårar och ny input, fantastiska människor och nya kontakter knutna - EUFORIA! Jag gick på moln i flera dagar efteråt och när det blev sommarlov hade jag detta året förmågan att direkt släppa stressen och jobbet och istället var jag uppfylld av ny kraft och energi inför höstterminen och detta innan mitt sommarlov ens börjat på riktigt!

Alla föreläsningar och workshops hade ett gemensamt budskap - du måste börja hos dig själv, du måste själv vara trygg i dig själv för att klara att vara kreativ och framför allt för att våga. Våga prova nytt, våga göra annorlunda, våga se möjligheter och våga gå på det man tror på! 

Jag blir bättre och bättre på att våga göra som jag vill och som jag känner är rätt - jag märker att det är då det blir som bäst !

Att ha en workshop i en och en halv timme om Vem tillhör framtiden? och Hur skapar vi världens bästa skola? sätter sina spår i positiv bemärkelse! Gud så härligt att få ha sådana visioner och. Frågan är ju vad det är som gör att vi inte kan få tänka tvärt om. Att vi inte kan få tänka att om vi på riktigt satsar på värdegrunden så kommer kunskaperna att bli lättare att ta in. Att säga det är en sak men att praktisera en annan. Att inse att allt, eller mycket av, motståndet bottnar sig i rädsla gör att vi verkligen måste tänka om. Vårt allra första och viktigaste uppdrag är att få elever, föräldrar och arbetskamrater trygga - kanske dock i omvänd ordning? Om vi själva som pedagoger är trygga blir vi kreativa och öppna, då kan vi överföra tryggheten på föräldrarna (som ju är så viktiga att ha med sig). Vi kan med vår säkerhet få föräldrarna att känna trygghet inför förändringar inom skolan om vi själva är trygga. Är föräldrarna trygga kan vi med säkerhet säga att de kommer smitta sina barn! Sen är det inte lika svårt att arbeta för den totala tryggheten i skolan för barnen! Barnen får en annan typ av trygghet då där de känner stöd från alla håll och då blir även barnen trygga och vågar fortsätta vara kreativa och glada!

Ha ett fantastiskt sommarlov och jag är iallafall redan redo för ett nytt läsår - så akta er hur det blir efter ytterligare sex veckors ledighet! 

fredag 14 juni 2013

Eleverna är de bästa på att utvärdera oss lärare!

Jag stod i onsdags klockan 13.30 med insikten att jag skulle få ha mina underbara sexor i ytterliggare en halvtimme sen var det dags att släppa hem dom för sen var skolavslutningne ett faktum. Den sista halvtimmen var inte planerad men plötsligt slog det mig att vi har utvärderat så mycket, alla eleverna har utvärderat varandra, de har fått syn på sitt lärande de vet vad de kan och inte kan, de vet sina styrkor och svagheter, de vet om de andras styrkor och svagheter, de vet vad som är bra med vår värdegrund också vidare men en sak har de inte utvärderat - sin lärare. Inte uppstyrt och med ris och ros iallafall. Så jag tog tillfället i akt och frågade om de kunde göra mig en tjänst innan de slutade  ge mig minst en sak som de tyckte jag skulle fortsätta med i nästa grupp av elever och en sak de tyckte jag skulle sluta med. De fick oockså motivera kort varför de tänkte så.

Va kloka de är! Jag fick reda på att jag skulle fortsätta med positiv förstärkning, makaronerna (samla tillsammans för ett gemensamt mål), individuella mål (arbeta aktivt med IUPerna), jobba med att alla ska se bra saker och egenskaper hos varandra, adventskalender med komplimanger, bedömningsmatriser, flippade filmer som läxa, kamratbedömning, självbedömning, tydliga omdömen, ge paus om det behövs, arbeta med iPads, arbeta med våra värdegrundsord, jobba med olika värderingsövningar, ta i hand på morgonen och utvärdera om man nått målen eller inte under veckan.

Det jag skulle sluta med var att använda skoldagbok - istället använda bara nätet, påverka andra lärare att använda mina sätt att undervisa på, köpa in nya grundböcker eller använda nätet mer istället, sluta med saker som vi bara gör för att alla lärarna alltid gjort det (traditioner eller dagar som man inte gått ut och frågat eleverna om så de inte fått vara delaktiga i om detta skulle fortsätta eller ej), låta eleverna ha mer idrott.

Resultatet blev att jag, som jag redan innan hade bestämt, lät bli att beställa skoldagboken, sådde ett frö för att vi ska starta upp vårt läsår med arbete utifrån vår värdegrund och att bygga relationer den första veckan - inga ämneslektioner alls. Jag har dessutom försökt på alla möjliga och omöjliga håll att hitta finansiering till ett en till en projekt i en 3-4a på riktigt med iPads - men på den fronen är det stiltje...

Jag kände att jag verkligen att jag lyckats påverka dessa elever positivt. De hade faktiskt sett allt det jag gjort och jag känner en glädje och stolthet i det!

SYNLIGT LÄRANDE ger resultat på riktigt!

Vilket fantastiskt yrke vi har där vi kan påverka våra elever  - men vilket ansvar vi har att vi knuffar dom i rätt riktning!

söndag 9 juni 2013

Att rusta våra elever att klara av vårt samhälle gör vi nog inte med argument som "för att jag alltid gjort så"...

Jag hör ofta i olika sammanhang kommentarer i stil med att "Så gör vi hela tiden" eller " Så har vi alltid gjort" "Ja, så fungerar för det gör jag alltid". Hur kan det fungera att alltid göra på samma sätt år in och år ut när man står där med olika elever med så otroligt olika förutsättningar och att man dessutom sitter med en läroplan med mycket mer fokus på förmågorna nu än för bara ett par år sedan? Vad hände med det viktiga som står i läroplanen att "all undervisning ska ske på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet"? Det är faktiskt inte bara på beprövad erfarenhet som vi ska köra på med vår undervisning.

Att till exempel fortfarande köpa in mängder av dyra fylleri-böcker för att man alltid gjort det och sedan köra på i samma hjulspår med samma typ av planering som man gjort de sista tio åren bara för att det fungerade då är väl knappast på vetenskaplig grund? Knappt ens på beprövad erfarenhet eftersom förutsättningarna ändrats mycket.
Vi kan ju omöjligt hinna med samma typer av lektioner som tidigare samtidigt som vi ska kunna få våra elever att träna på att analysera, dra paralleler, dra slutsatser resonera, argumentera med mera med mera. Detta är inte förmågor som täcks i av ett heltäckande, vattentätt material med arbetsbok och grundbok och samma upplägg som man alltid har gjort. Nej, det krävs en tankevända för alla som arbetar i skolan, vi måste tänka nytt, vi måste tänka att vi kanske behöver anpassa oss mer till det samhälle som vi lever i idag, vi behöver möta eleverna där de är för att de ska kunna känna meningsfylldhet och engagemang.

Vi måste rusta våra barn för hur samhället ser ut i dag och helst för hur det kommer se ut om tio år fast det är ju inte lätt att sia om något så ovisst. Men ett som är säkert är att samhället inte kommer att backa tillbaks till hur det en gång var så hur vi än vänder och vrider på det hela är det oerhört viktigt att blicka framåt och sätta fokus på de förmågor som eleverna behöver träna upp. Förmågor som de aldrig kommer bli klara med utan som de hela tiden kommer att utveckla. Förmågor som vi lärare måste lära oss att vi inte kan bocka av utan vi måste lära våra elever att se den progression som sker och vi måste visa varje elev dess unika utveckling genom individuellt, synligt lärande med förmågorna i fokus.