lördag 11 januari 2014

Genom BFL kan eleverna äga sitt eget lärande men då kan vi inte lämna dom med ansvaret om hur!

Det var väldigt längesedan jag gjorde ett inlägg på bloggen nu....tiden har just nu varit mest till att packa ut en hel skola i fyra moduler för att där bedriva verksamhet i ett år medans vår gamla skola ska förvandlas till en modern landsbygdsskola med trådlös uppkoppling, grupprum och allt sånt som alla andra tar för givet! Det ska bli fantastiskt när den är klar - kan vara vrt allt slit då när vi kommer komma in i en helt ny värld!
Men det var inte det jag tänkte diskutera idag utan det var det här med formativ bedömning. Jag har lyssnat en del på olika filmklipp, läst olika inlägg, läst på skolverkets hemsida och tagit del av skolverkets skrift Forskning för klassrummet som kom ut i höstas. Det finns mycket bra i den och många handfasta tips, mycket bra diskussionsunderlag. Det är inte mycket i den som är nytt och revolutionerande utan snarare att det finns många bekräftelser och mycket som gör att man verkligen tänker till en gång till!





Vad gäller formativ bedömning och BFL är det så viktigt att vi i dagens skola verkligen förstår hur viktigt detta är. Jag tar här två exempel på hur två lärare kan tänka olika när man säger ordet bedömning.
Lärare 1.
Jag bedömer mina elever hela tiden genom prov och handuppräckning. Jag lär mina elever det jag förväntar mig att de ska behöva lära sig i den årskurs de befinner sig i. Jag lär mina elever det så lång tid och så många lektioner som jag själv tycker det är rimligt att vi ska lägga tid på ett område. Om de då inte lärt sig det tillräckligt bra efter denna tiden kan jag ge eleverna det i läxa så de befäster det igen så att de kan lära sig det innan provet de ska ha. Jag ger läxa och jag har prov. Hälften av eleverna klarar inte provet - jag menar att det är konstigt med tanke på hur mycket tid jag lagt på att lära eleverna detta arbetsområde! Det kan inte vara mitt fel att eleverna inte lärt in det jag lärt ut. I min bedömning kommer jag förmodligen skiva att de utvecklats lite inom detta område och att de behöver tänka på att träna in läxor bättre och tänka på att lyssna mer på vad läraren förmedlar under lektionerna. Jag lägger ansvaret på eleven! Det är upp till eleven hur mycket som den lär sig!
Lärare 2.
Jag bedömer hela tiden mina elever. Innan ett nytt arbetsområde kollar jag av hur mycket förförståelse mina elever har och efter det ger jag en flip som läxa så alla har en liten gemensam grund att stå på. Jag börjar med deras förförståelser, jag förmedlar inte bara mina kunskaper. Jag låter eleverna ställa frågor och jag ger små saker de kan diskutera med varandra i par och sedan lyfter vi upp det gemensamt. Innan slutet av lektionen tar jag på något sätt reda på hur långt mina elever kommit i sitt lärande. Jag kollar av via någon formativ metod hur mycket av kunskapen som befästs. Jag gör detta varje lektion, jag har hela tiden bedömningar för att få eleverna att komma från steg ett till steg två och sedan steg tre oavsett var de från början befinner sig. Jag bryr mig inte om att bara kolla på vad som förväntas vara kunskaperna i en viss årskurs utan jag kollar av var de faktiska eleverna befinner sig och utifrån det lägger jag upp min udervisning. Därmed inte sagt att jag inte har höga förväntningar på mina elever - det har jag men jag visar också dom var de ska någonstans. Jag visar hela tiden vad nästa steg i processen är och vad de kan göra för att komma dit. Jag varierar min undervisning så jag försöker tillgodose alla elevernas olika lärostilar och tänker på det visuella, auditiva, kinestetiska och de som behöver repetera många gånger. Om mina elever inte klarar av en slutuppgift som jag har i min pedagogiska planering hjälper jag eleven hur den ska tänka och vad den ska befästa - för vem är den bästa att visa eleven vad den ska kunna om inte den som ska bedöma? Jag lär hela tiden mina elever genom kamratbedömning, självbedömning och min bedömning att alla kan göra om och göra bättre, ingen är klar och färdig allt är en process. Det gör att även de duktiga eleverna hittar ett driv att vilja komma framåt.
Att vi ska arbeta formativt är för mig en självklarhet. Jag representerar Lärare 2 och jag vet att om man ka ha koll på var varje individ befinner sig på riktigt, om man ska få eleverna att äga sitt eget lärande, om vi ska kunna få elever som når de kunskapskrav som vi har och om vi ska kunna förbereda våra elever för det samhälle vi tror de kommer möta i framtiden måste vi arbeta formativt och tänka bedömning för lärande. Vi måste verkligen både inkludera och individualisera och vi måste göra det på ett nyare och mer framgångsrikt sätt än tidigare. Att låta eleverna äga sitt eget lärande handlar definitivt inte om att lämna eleven i sitt lärande utan snarare tvärt om. Det är genom att vi inte ger eleverna ansvaret för att de ska lära sig som vi kan få dom att äga sitt eget lärande.
Vi som lärare måste ta ansvaret för att ge eleverna rätt redskap på rätt nivå för att varje elev ska känna att de lyckas och att de kommer vidare utan att behöva ta för små eller för stora kliv i alldeles för stora eller för små skor!