lördag 8 februari 2014

Att vara stolt eller skryta?

Satt och läste en mycket bra inlägg från en av förstelärarna Andreas Ekblad i Svedala kommun som kallade det för "Att vara stolt eller skryta". (Ni kan läsa den HÄR. )
Mina tankar har tangerat mycket åt detta hållet länge och jag tycker han sätter känslan mitt i prick.

När man talar om att man gjort något bra eller om man lyckats i sin profession eller om man lyckats öka måluppfyllelsen, kreativiteten, glädjen eller lusten hos eleverna då handlar det inte om att skryta för att säga att jag är bättre än någon annan, det handlar om att skryta för att jag är stolt över det jag gjort! Det är en stor skillnad och det handlar egentligen om  att jag är stolt och vill skryta över vad eleverna åstadkommit med min vägledning. Jag vill gärna att mina elever ska få skryta om vad de är bra på. Med inspiration från Karin Brånebäck och hennes SKRYTLAPPAR som hon skriver om i sin blogg arbetar jag med detta med mina elever. Man måste få lära barnen att skryta över det de är bra på och sen hoppas jag att de kommer möta ett samhälle där det är ok att fortsätta vara stolt över det man är bra på! Karin skriver också om sin elefant Jante i samma inlägg och hur svår han har varit att få ut ur klassrummet......varför måste det vara så att han är så stor och ful och ivägen den där elefanten Jante?.

Visst är det väl så att alla vi lärare och alla andra människor med för den delen hela tiden gör saker, projekt, lektioner, planeringar och har visioner som vi är stolta över, som vi skulle vilja dela med oss av, som vi skulle vilja skryta om just för att vi är stolta, inte för att vi tror att vi är bättre än andra?

Karin Brånebäck skriver i sin blogg KILSKRIFT "Man kan inte gömma undan en elefant. Den står där och syns hur många virkade dukar man än försöker lägga över den och även om man målar den som en hibiskus och ställer den i ett hörn med de andra vissna växterna i personalrummet. I det läget är det lika bra att släpa fram elefanten och peka på den med hela handen, tänkte jag."

Min fundering är om du vågar visa vad du gör som är bra och om du vågar dela det med andra? Om du vågar släpa fram den där elefanten och peka på den med hela handen - eller
om du fortsätter försöka gömma den i ett hörn med en massa virkade dukar?