torsdag 19 juni 2014

Mod är att följa sitt hjärta!

Har kommit hem och landat i soffan efter en helhetsupplevelse - #LITS2014! Det är helt otroligt fantastiskt hur många människor som jag har träffat, hur mycket input jag har fått och hur många gånger jag tränat min modmuskel dessa dagar! Upplevelsen går inte att beskriva - jag har landat i soffan men långt ifrån landat mentalt. Lits måste man uppleva inte höra om i efterhand! Ska ändå försöka återge lite av det fantastiska som jag varit med om.

Årets LITS hade tema MOD. Och tänk att det är så fantastiskt att om vi bara får alla att känna trygghet, kärlek och tillit till sig själv så kommer vi ha modiga människor omkring oss. Det är ju bara så att det är inte så enkelt....förändringen måste börja hos mig själv och inte hos någon annan och det är ju det som liksom gör det hela lite jobbigt! Visst är det så mycket enklare att ge råd till andra än att verkligen ta tag i den egna spegelbilden.

Vi människor vill gärna vara i vår bekvämhetszon där vi vet vad som händer där vi vet hur det blir och där vi känner att vi har kontroll. Om vi inte har kontroll eller om vi inte vet vad som ska ske då blir det jobbigt, då blir vi osäkra och då har vi inte längre den trygghet vi behöver. Men om vi i det läget vågar säga att vi ska träna oss i att våga, om vi vågar utmana våra rädslor och ta ett litet steg ut i det som inte innefattar vår trygghetszon då blir vår trygghetszon succesivt större. Vi blir mer modiga och vi kommer kunna komma lite närmre den dröm som vi kanske har.

Att skapa världens bästa skola pratade Pamela Sabiljar om - vilken energi och vilken inspiration...man blir verkligen sugen på att skapa en skola utan rädsla, en skola utan fördomar och en skola där alla känner trygghet och glädje. Är det omöjligt? Ingenting är omöjligt! Vissa saker tar bara lite längre tid än andra. Om vi kan lära våra barn och ungdomar och även oss själva att älska våra misslyckanden då kommer vi att komma en bra bit framåt, då kommer vi att lära från våra misstag, då kommer vi att känna att misslyckandena faktiskt hade en mening. För jag tror att allt som sker har en mening men att vi måste själva se till att meningen med det blir verklighet. Jag blev väldigt inspirerad av hennes liknelse mellan våra diskrimineringsgrunder och ett träd. Hon menade att de sju diskrimineringsgrunderna var grenar ut från trädet och längst ner i roten eller stammen är det rädsla som finns och jag tänkte mycket på det. Vi bör ju skapa en skola utan rädslor, en skola där alla käner sig trygga där alla känner att de duger precis som de är. Att bota rädsla gör vi genom att skapa trygghet och att låta eleverna bli trygga i sig själva. För att klara detta mpste vi vuxna var trygga i oss själva och med varandra - så kontentan blev återigen att vi måste börja med oss själva!

"Spegelbilden ler aldrig först!"

Vi fick inspiration och glädje men även tårar och allvar från underbara Lou Rossling. "Innanför skrynkliga skal finns ädla pärlor." Vilken förebild hon är som har så mycket klokskap med sig. Är så tacksam att hon delar med sig!

Jag mötte även många nya vänner, många som tänker som jag, många nyskapande och nytänkande och framför allt många öppna människor! En av dessa personer som jag mötte var Lotta Karlsson - Fröken Flip. Vi hade många fantastiskt intressanta samtal tillsammans som var utvecklande och kul att se att det finns folk runt om i landet som tänker som jag om lärandet. Vi gjorde en liten unconference tillsammans under dag två och för er som inte vet vad det är kan jag berätta att det handlar om att alla som vill får anmäla sig till att hålla i en workshop kring något man brinner för. Jag utvidgade min modmuskel och gick utanför min trygghetszon och skrev upp att jag ville prata kring Flippat klassrum. Vi var sju stycken som sedan satt och diskuterade allt från den mentala flippen till de praktiska tips och ideér som man kan behöva i form av program och appar för att fullfölja sina "flippade" tankar. Vi kom fram till uttrycket att "Flippen är läxan som alla kan lyckas med".

Jag har många fler tankar kring det jag varit med om men de får nog mogna ett tag till innan jag vill dela dom med er! Det jag främst tar med mig är att man måste våga följa sitt hjärta mer och våga lita på sin magkänsla. Man måste låta kroppen vara med för man kan inte bara ta beslut i det rationella, logiska och trygga utan man måste våga lita på sig själv och våga utöka sin egen trygghetszon.

Modiga vuxna ger modiga barn - eller är det modiga barn som ger modiga vuxna?