måndag 21 juli 2014

Kreativitet är så viktigt men tillåter vi det i skolan idag?


När jag gick i skolan hade vi en Emil i Lönneberga och en Pippi Långstrump i varje klass – idag har vi instället tio av dessa karaktärer i våra klasser. Frågan man då ställer sig är – ”Är det barnen som vi ska ändra på eller är det vi vuxna som behöver anpassa vårt arbetssätt och vårt bemötande?” För mig är svaret på frågan självklar men tyvärr är den inte det för alla. Det är väl därför vi har denna evinnerliga diskussion om hårdare tag och mer disciplin för att kontrollen ska återfås.

I min värld tänker jag att det är just dessa Emil, Pippi, Lotta på Bråkmakargata, lilla Ida och Madicken med flera som vi faktiskt behöver ha i vårt framtida samhälle. Vi behöver ha kreativa människor som vågar testa som vågar säga vad de tycker som vågar misslyckas och göra om som vågar vara sig själva fullt ut! Tänk om det är så att det fanns lika många Emil och Pippi i klasserna förr men det saknades förståelse och utrymme och det var för många auktoritärer som styrde barnen då både hemma och i skolan.

I skolan i dag behöver vi mer kunskap och förståelse för olikheter, vi behöver mer insikt i hur barnens värld fungerar, vi behöver våga vara delaktiga i det samhälle som finns utanför skolan och vi måste lära oss att integrera samhället och skolan med varandra.  Vi behöver fortfarande ha enormt tydliga ramar och riktlinjer, vi behöver tydliga mål och visioner men vi kanske inte kan trycka in barnen i samma trånga ramar som fanns för bara tio- tjugo år sedan. Kanske behöver vi låta barnen få en större ram men kanske den faktiskt behöver vara ännu tydligare än den förra? Från lydnadsparadigm till förståelseparadigm – det är dit jag vill komma. Det är den skolan jag vill att mina barn får uppleva det är då jag tror att vi kan förbereda barnen bäst för att klara av ett samhälle som vi faktiskt inte har en aning om hur det kommer se ut. Vi behöver tänkande, kreativa människor som vågar tänka utanför boxen – hur ska de kunna tänka utanför boxen om de hela tiden blir begränsade i sina tankar? Hur ska de kunna träna sig i att bli kreativa och innovativa om de inte uppmuntras till det?

”Det är synd om Svenssons i Katthult som har en sån illbatting te pojk”, sa de. ”Honom blir det aldrig nånting av.” Trodde Lönnebergaborna, ja! Tänk, om de hade vetat hur det skulle gå med Emil, då hade de nog inte sagt så! Tänk, om de hade vetat att han skulle bli ordförande i kommunalnämnden, när han blev stor! Du vet väl inte vad det är för nånting, att vara ordförande i kommunalnämnden, men det är något mycket fint, det kan jag försäkra, och det blev Emil så småningom”.

Vi vet ju aldrig vad det blir av alla dessa underbara förmågor som vi har ansvar över under många timmar varje dag i våra klassrum men vi måste hjälpa dom att hitta sig själva, stärka sin egen identitet, låta dom prova och misslyckas och framför allt vara deras handledare mot mål och visioner. För att klara detta återkommer jag till ordet relation. De måste vara trygga även i relationen till varandra och till oss vuxna. De måste känna att de duger och att det finns någon som verkligen lyssnar, bryr sig och agerar utifrån deras vilja. Det är bara då de kan lära sig att deras åsikt är viktig, att deras tankar betyder något och att de kan utvecklas inom precis det som de själva bestämmer sig för. De behöver inte bli något annat för att passa in utan bara vara sig själva!

Emil gjorde ingenting för att vara elak utan han var snarare omtänksam. Han hissade ju upp Ida i flaggstången för att hon skulle få se till Mariannelund – det var ju för hennes skull och inte hans egen han gjorde det. Han satte råttfällor i hela köket för att Lina skulle slippa råttan inte visste han att hans pappa skulle komma och trampa i en av dom och fastna med tån? Det bara blev ju så.

Så är det för barn – barn gör rätt om dom kan och oftast bara händer saker, vi måste då tänka att vi ska hjälpa dom att göra rätt val nästa gång.

Jag lovar er att vi måste ändra hur vi ser på kunskap hur vi arbetar för att eleverna ska nå målen för vi behöver ta tillvara på alla dessa underbara Emil, Pippi, Madicken, Rasmus på Luffen och Ida. Vi behöver ändra ramen om den ska kunna ge utrymme för alla barn att växa och fortfarande känna sig trygga för det gör de om det finns plats. Vi kan inte tvinga tillbaks eleverna i den gamla ramen då de redan har börjat växa utanför, vi måste anpassa kraven och ramen så den passar alla våra barn i skolan.

Alla vill ha kreativa, entreprenöriella och idérika elever – det får vi bara genom att tillåta dom bli det!


 

Bilden längst ner är tagen från Fröken Flipps blogg och även en del inspiration vad gäller Emil i Lönneberga.