måndag 11 augusti 2014

Avtryck och ansvar som lärare!


"Jag vill nominera min förra lärare Anne Månsson. För att hon kan verkligen de hon gör och hon lär ut på en jätte bra och roligt sätt. Hon fick mig och min klass att vilja jobba hårt i skolan. Istället för att ge oss massa tråkiga böcker så gjorde hon allt på internet och de visade sig vara mycket bättre i våra betyg. Jag tycker Anne är värd att vinna detta pris för hon är en underbar lärare och hon gjorde min gammla klass som va helt sönder splittrad och stökig klass som man inte trivdes i till en klass där alla blev bästa vänner och som man ville umgås med hela tiden! Som sagt hon är värd detta pris!! Larareanne.se är bloggen ! Rösta på den så är ni alla bäst!"

Dessa underbara rader skrev min före detta elev som nominering till Lärarpriset i webstjärnan. Jag hade henne i tre år (år4-6) och hon börjar denna terminen år 8. Hon har börjat på en annan skola men fortfarande är det för henne viktigt det jag gjorde för henne och hennes klass.

Jag mötte för några år sedan en årskurs fyra som hade haft alltför många vikarier och tillfälliga relationer hos vuxenvärlden av olika anledningar. En pojke sa: "Jaha och hur länge ska du stanna då?" Jag svarade förvånat och faktiskt också något förnärmat: "Tills du går ut sexan". Han tittade på mig med en blick som var full av misstrohet och hånfullhet fast det fanns också en strimma av nyfikenhet. Jag tror det var bland annat den där nyfikenheten som gjorde att jag då lovade både mig själv och hela klassen att jag skulle stanna. Det innebar tre år av svett, blod och tårar men oj vad det var värt det. Jag kommer i mitt hjärta att alltid bära dessa underbara människor, jag kommer alltid att tänka på hur det gick för dom, jag kommer aldrig glömma deras namn och deraas drömmar. De har en speciell plats i mitt hjärta dessa barn man fick kämpa för så.

Att bygga relationer är det absolut viktigaste som vi lärare har i vårt uppdrag. Vi kan glömma att få våra elever att nå kunskapskrav och måluppfyllelse om de inte tror på sig själva och på att de har människor runt sig som de kan lita på. De behöver förtroendefulla relationer och utan det kan de aldrig komma vidare.

Mitt kvitto på mitt hårda arbete visar sig på fler sätt. Då jag går i korridoren på den högstadieskola som de nu går på får jag spontankramar av en del, glada tillrop från andra och djupa samtal med en del. Alla har mig på Facebook och de skickar ofta och gärna små meddelanden för att upprätthålla kontakten. Då är det ändå över ett år sedan jag släppte dom och dessutom - hur coolt är det att gå i åttan och krama om sin förra lärare? Jag är så oerhört stolt över det jag åstadkom med den klassen. De ungdomarna får mig att förstå hur oerhör viktiga vi lärare är, hur oerhört viktigt det är att vi tar vårt ansvar och att vi ger våra elever de rätta avtrycken och intrycken för att de ska få en stadig grund att stå på.